Moderskeppet följer Terje Hellesø

Om naturfoto, bildmanipulationerna och vägen tillbaka

Terje Hellesö var mitt uppe i karriären, firad naturfotograf och eftertraktad föreläsare, när bubblan sprack. Under en tid hade misstankarna om bildmanipulationer cirkulerat i bloggar och forum på nätet. Terje var bestämd och förnekade allt. Fotosverige delades i två läger; ett som drev misstankarna och ett som tog Terje i försvar.

I det här nära reportaget beger sig Moderskeppets Gustaf Söderström till Mullsjö, där Hellesø berättar om sitt fotograferande, bildmanipulationerna och vägen tillbaka.

Trycket från omgivningen ökade och en lördagsmorgon gick det inte längre. Terje gick in på Fotosidans forum och skrev några rader där han erkände att han bildmanipulerat bilder. Efteråt gick han raka vägen ut i skogen, satte sig på en stubbe och tänkte: nu blir jag kvar här livet ut.

Reportaget om naturfoto, bildmanipulationerna och vägen tillbaka

När vi möts sju år senare är det en pratglad Terje som möter mig. Vi åker ut till sjön Brengen utanför Mullsjö. Terje har med sig både kikare och kamera. Han berättar om storlomen som fått ungar, om trastar och vildsvin i omgivningarna.

Han pratar om sitt fotointresse, om sin första systemkamera, om utmärkelsen årets naturfotograf i Norge 1987 och om hur hans bilder utvecklades från de första stapplande stegen. Om viljan att skapa något nytt, att gå sin egen väg och tro på sig själv.

Han berättar också om bildmanipulationerna, om helvetet med att försöka dölja vad han gjorde; om erkännandet och känslan av att ”nu är det slut”.

”Vi har alla ljugit, i stort eller smått. Känt oss svekfulla när vi inte talat sanning, kanske också försökt dölja en lögn med nya lögner.”

Terje hade hela fotosveriges ögon på sig, och fallet blev desto tyngre. Förtroendet förbrukades och ekonomin raserades.

Idag, sju år senare, känner Terje igen ett instängt näckrosblad när han ser det. Han har varit där och säger att han aldrig vill hamna där igen.