Frågor från publiken

Hur tycker du man ska tänka när det gäller frågor från publiken. Till mig som föreläsare? – Man kan säga redan från början om man vill ha frågor från publiken under tiden. Eller om man säger: "Jag tar gärna emot frågor men jag tar dem helst på slutet". Vilket man nu tycker passar. Eller också bjuder man in till frågor. Säger: "Vi tar det här som ett samtal. Jag har några punkter jag kommer hålla migtill men ni får gärna ställa frågor, så gör vi det som ett samtal". Det kan man ju välja själv. – Om man väljer att ha frågor kontinuerligt. Vad göra om man känner att det kommer för mycket frågor. – Då får man helt enkelt säga det: "Nu har jag grejer som jagså hemskt gärna skulle vilja berätta för er. Jag vet att jag sa att ni skulle få ställa frågor. Men nu blev det lite för många. Kan vi ta dem i slutet?". Precis som ett samtal. Som presentatör har man rättenatt styra hela evenemanget. Hela sin stund på scenen. Så det ska de ju acceptera. Är det någon bråkstake sominte accepterar det så får man ta det personligen. Fortsätter de krångla får man säga: "Nu tycker jag det blev lite jobbigt. Du verkar ha vaknat på fel sida. Kan vi ta det sen? För nu har jag alla de andra som sitter här. De har kommit hit för att lyssna på det som jag har att berätta. Så jag kan prata med dig sen". Eller något sådant. – Man kan vara så rak? – Ja, det tycker jag! Absolut! Och är det någon fråga som man inte kan svara på. Som man absolut inte har någon aning om. Då säger man bara det att: "Jag är hemskt ledsen men jag kan inte svara på det. Men det var intressant. Jag skriver upp det här så tar vi det sen" Eller: "Kan du hjälpa mig att komma ihåg det sen så ska jag ta reda på det". Jag tror att man ibland tänker att det är som en teaterföreställning. Att man inte får bryta. Det finns liksom ingenting mellanreplikerna som jag ska säga. Men det gör det ju visst! Det är ju en presentation, så jag kan ju säga nästan vad som helst. Vi kan ju komma överens om reglerna: "Så här gör vi, vi tar den här frågan sen" – Det kan ju dyka upp andra störningsmoment också under föreläsningen. Att telefoner ringer, att någon pratar i telefon eller springer fram och tillbaka. Hur ska jag hantera det? – Det är samma sak tycker jag. Om det blir för mycket och man märker att personen inte bryr sig om att han ellerhon stör då säger man till: "Vänta nu lite, du som pratar i telefon." "Skulle du kunna tänka dig att gå ut? För att du stör alla de andra som sitter här inne, det här fungerar inte." Det är inte svårare än så egentligen. Det kan vara jobbigt att säga det. Det tycker jag man ska göra. Det är ju inte bara för mig. Det är för de andra som sitter i publiken också. Det har jag ju en skyldighet att se till. Att de andra har det bra också.